Månadsbrev från sportchefen, juni

Midsommar har passerat och hockeysäsongen närmar sig med stormsteg. Föreningsdagar med Hagsätra Sport har klarats av både i Ishuset och i deras butik. Skridskor och klubbor är beställda. Lite semester nu, bada lite, äta någon glass och få myggbett sen är det dags för hockey igen.

A-lag

Det går sakta framåt och jag tycker truppen börjar se riktigt intressant ut. Vi kommer göra lite av en nysatsning. Vi tar in Viktor Liman från Huddinges J20 som tränare, en tränare med bevisad förmåga att utveckla spelare och sätta ihop en bra spelidé. Truppen som växer fram är ung, men med en gemensam vilja att utvecklas och ta steg vidare i karriären.

Vi ska öka träningsdosen och spela en snabbare hockey. Vi tappar ju väldigt många bra spelare, namnkunniga spelare. Men spelarna vi får in vill mer med sin hockey, dom är inte klara eller mätta utan vill som sagt vidare, utvecklas och bli bättre.

J20

Notan och Johan har ju fått tydliga direktiv, höja träningsdosen, skapa träningskultur. Det här kommer ställa krav på spelarna och det är upp till dom att bevisa att snacket om att nå Regional är allvarligt och att man är redo att lägga ned det jobb som krävs.

Vi kommer behöva fylla på truppen med något eller några namn, så känner du igen dig i ambitionen att nå Regional, träna på både bra och hårt så hör av dig till mig via e-post! niklas.persson@tumbahockey.se

J18

Här har det tränats på riktigt bra på eftersäsongen och försäsongen hann börja och killarna krigar riktigt bra. Det är roligt att se hur vi börjar få riktigt bra träningskultur på J18! Ruskigt bra krigat killar!

En mindre rolig nyhet är att huvdansvarige tränaren Magnus Zirath har tvingats att kliva av uppdraget. Detta av personliga skäl som hänger ihop med att han inte fått sin tjänst på Tumba Gymnasium förlängd. Mycket tråkigt, då Magnus är en god vän och har gjort ett riktigt bra jobb med J18, och till stor del ligger bakom den ökade träningskulturen!

Jag har påbörjat sökandet av ny huvudansvarig för J18 och hoppas kunna presentera ett namn innan isen drar igång i slutet av sommaren.

Sen vill jag avsluta med en spaning jag gjort, en trend som jag inte tycker är helt bra. Stressen att spela i högre division. Jag förstår till 100% att man vill spela i Regional eller Hockeyettan, inga konstigheter. Men jag tycker det är synd att man har så brådis upp i seriesystemet att det är det enda som är viktigt.

Att få spela är otroligt viktigt!

Speciellt yngre spelare tycker jag det är synd att dom har så bråttom, att vad som står på Eliteprospect är så otroligt viktigt. Regional och Hockeyettan. Men är du förstaårs J18 eller J20, eller ung senior är det faktiskt viktigare att få spela MYCKET än i högre division. Att du spelar 20+ minuter per match, spelar powerplay och boxplay samt sista minuterna av perioder och matcher.

Du kommer inte utvecklas av att spela 8-10 minuter per match och sen sitta längst till vänster på bänken och titta på. Även om det är en division högre. Ta det lugnt, skynda långsamt. Se till att få en stor roll i det lag du väljer att spela för. Så du får spela! Så när du väl tar steget uppåt är du redo, får en stor roll och utvecklas maximalt.

Målet är ju inte att vara så högt du kan i seriesystemet som 17 åring, eller 22 åring utan kanske som 25, 26 åring. Självklart ska du spela i Regional eller Hockeyettan om du får mycket speltid, men är du inte i två första femmorna så tror jag att du ofta kan tjäna på att spela en division lägre, och då spela massor!

Våga ha tålamod, våga låta din utveckling ta tid. Spela en säsong i hockeytvåan och gör en massa poäng och få massor av istid och skriv kontrakt för en andrafemma nästa säsong, istället för i en fjärdekedja denna. Jag är helt övertygad om att du kommer tjäna på det i längden!

Samma sak om du INTE blir vald till NIU eller det lag du helst vill spela med. Knyt handen i fickan, hitta ett lag där du får spela mycket. Träna hårt och ge dig fan på att ta revansch. Den vanliga vägen till SHL är inte den Viggo Björk och Viktor Eklund tagit, det är att debutera betydligt senare. Så ge inte upp utan kämpa vidare! 

På återseende!